pustigt ögonblick

Jag sitter i vardagsrummet och bloggar och T är i barnkammaren och försöker söva Isolde. Vissa kvällar somnar hon i samma stund som huvudet landar på kudden, men ett par kvällar varje vecka är som ikväll. Det vill säga omöjliga. Isolde är supertrött och gråter och ungefär ingenting hjälper. Maten står på spisen och kallnar, magen kurrar och hjärtat blöder lite av att höra gråt från barnkammaren. Men även om just detta ögonblick är lite pustigt så har påskhelgen varit otroligt fin. Det kommer jag att blogga om om en dag eller två, och så vill jag visa lite bilder från när jag besökte Dublin med två fina vänner för två veckor sen. Här kommer en sneakpeak på öl (vilket fanns mycket av), solsken (vi slickade i oss våren som om vi aldrig sett vår tidigare) och vårt mysiga guesthouse.