upp & ner

Imorse tog jag mig upp ur sängen endast för att fokus låg på att få dagen överstökad så snabbt som möjligt för att sedan vända hem mot sängen igen. Allt som surrade i mitt huvud var att jag inte inte inte ville åka till jobbet, plus den pickande oroskänslan i magen. Men sen när jag väl är på plats och kramar om, ryter till, förmanar, lyssnar, skrattar med och biter ifrån. Då känns det annorlunda. Då känns det bra. Ibland tror jag att livet varit skönare om jag varit aningens mer okomplicerad. Skrev i och för sig nyss till en vän att jag trodde på motsatsen. Att jag och mitt liv varit mer tråkigt då. Men man tvivlar. Det är inte alltid lätt att leva i en känslostorm.

Dagens bästa : På fritids berättar jag och tjejgruppen spökhistorier och vi ligger tätt, tätt i ett nedsläckt klassrum och viskar läskigheter i mörkret. När vi går ner för trapporna där lamporna är trasiga måste jag anstränga mig för att inte snubbla då jag håller 10 skrikande i handen. Samtidigt. Kanske borde vi ha berättat Bellmanhistorier istället.